Plötsligt så slängde Claes den stora stenen på huset och de fem vännerna vände sig om och sprang så fort dom kunde. Hans bruna långa hår flög och vändes i luften medan hans isblåa ögon vattnades i luftens fart. Vännerna stannade och lyssnade en stund tills de hörde hur mannen som var arg som ett bi skrek åt dom, hans röst skar i öronen som naglar på svarta tavlan. Albin skrek åt dom
-Spring era idioter vi kommer bli tagna.
Albin var den typiska coola killen i skolan, han som var bra på allting och fick alla tjejer på fall bara han kolla på dom med hans blekvita leende.
Jag kunde se i klarblåa ögon att han var rädd fastän han förnekade det, han sa även till oss
- Om ni blir tagna får ni klara er själva och ni säger inga namn.
Vi väntade en bra stund innan vi rörde oss en enda meter och det var nästan som vi kunde höra våra egna hjärtslag dunka men plötsligt hörde vi en kvist brytas en bit bort och vi alla fick panik. Jag kunde höra hur Albin skrek till och sprang iväg, jag såg långsamt hur alla sprang iväg åt varsitt håll och förstår att jag är helt själv kvar. Jag är precis iväg på att springa men då inser jag att mina fötter inte lyfter på sig, jag vet att det jag har gjort är fel och väljer att bemöta den argsinta mannen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar