Den efterlängtade stunden

Jag ska åka iväg till Stockholm för min intervju med honom. Stunden är här, jag har äntligen fått min chans att bevisa hur bra jag är. Men jag måste fightas med tiden innan det är försent.


Nu har tiden kommit då jag ska intervjua han. Jag kan själv knappt förstå att jag ska intervjua Lars Magnus Ericsson. Detta är en stor del av min karriär för jag brukar bara intervjua folk på gatan, det pirrar till i magen jag bara tänker det.
 Jag var så nära att missa tåget för att min droska var sen när den skulle hämta upp mig vid mitt hus. Tur i oturen så skulle loket precis börja åka men jag ropade och hade mig för att dom skulle märka mig och då stannade det. Jag sprang för fullt med väskan i handen och gick in. Jag kunde bara känna hur allas blickar drogs emot mig när jag gick in i tåget, jag såg mig omkring i för att försöka hitta en plats. Tur som det var så fanns det en plats kvar jämte en gammal man. Jag kollade ut genom fönstret och kunde bara se hur den svarta röken färdades iväg med tåget.


Efter att vi hade åkt någon timma så stannade loket. Jag hade kommit fram till Stockholm och skulle äntligen möta honom. Jag såg en liten telefonkiosk som jag gick in i och tog fram Lars nummer. Mina händer började skaka när jag slog in numret, efter några signaler svarade han. Jag blev helt andlös när jag hörde hans röst och fick inte fram någonting. Först blev han lite orolig när det inte var någon som sa nått, men sedan någon sekund efter så förklarade jag vem jag var och att det var jag som skulle intervjua honom. Han blev genast glad och han ville träffa mig så fort som möjligt. Jag sa att vi kunde träffas på ett konditori och ha våran intervju där och han sa att han kunde träffas på konditoriet idag.


Nu var det dags, nu har jag kommit till konditoriet och har övat in mina frågor och nu ska jag bara vänta på att han ska anlända. Det har nu gått en halv timma och fortfarande ingen syn av Lars. Jag hade precis börjat packa ihop mina saker för att lämna konditoriet men då hör jag dörrklockorna surra till och där står han. Jag vill inte väcka för mycket uppmärksamhet så jag ställde mig upp och vinkade mot honom. Han kom hastigt emot mig och bad så hemskt mycket om ursäkt att han var försenad. Han sa att han hade vilat lite och sedan somnat. Jag sa att de inte gjorde någonting för att det viktigaste är att du kom, men nu vill jag gärna börja med våran intervju.

-Hur var din barndom? Var den bra eller dålig?

-Jag tycker att jag hade en bra barndom under en viss del för att jag hade både mina föräldrar och min familj hemma.

-Var det jobbigt att börja jobba som 11 när din pappa hade avlidit?

-Aa det var det, det var riktigt svårt för att jag hade förlorat min pappa och sedan så var jag tvungen att börja jobba som barn.

-Vad arbetade du med och vad gjorde du?

- Jag hade ett företag som arbetade med gruvarbete där vi grävde och letade efter olika saker i gruvor som t.ex diamanter.

-Vad har gjort dig känd?

-Det som har gjort mig känd är bl.a. mitt företag med gruvarbete. Men det som jag är mest känd för att jag har utvecklat telefonen.

-Kändes det konstigt att sluta från att jobba med telefoner till att bli en bonde?

- Aa det gjorde det, det kändes konstigt från att jobba med telefoner till bonde för att jag trodde inte att bonde livet skulle vara så fysiskt jobbigt.

-Nu är det så att tiden har kommit då jag måste ge mig av men jag skulle bara vilja tacka dig så mycket för att du tog din tid och lät mig intervjua dig Lars.

-Nöjet har varit helt på min sida och du får gärna komma tillbaka hit till Stockholm och intervjua mig en annan gång om du vill det.

-Jag blir glad att höra att du kan bli intervjuad igen en annan gång av mig och det kan jag säkert göra men i så fall längre fram i livet.

- Okej, du har ju mitt nummer ifall du skulle vilja intervjua mig en annan gång och om du har tråkigt så kan du ju ringa och prata lite med mig.

- Aa det ska jag, nu måste jag tyvärr gå. Hej då Lars Magnus Ericsson

-Hej då.



 Nu har jag precis hoppat av tåget från Stockholm och har äntligen kommit tillbaka. Jag ångrar inte en enda sekund utav denna magiska upplevelse. Jag vänder mig om och tänker vilken underbar upplevelse jag har varit med om. Jag kan se hur tåget kör in i skogen och försvinner, men ändå kan jag se den svarta röken flyga upp i luften.